36 dagar

Inte för att nakna fötter är det absolut najsigaste med sommaren, men jösses vad de här fötterna har det bra. "Jag vill också!", säger mina tår i mun på varandra och jag trycker ner dem i skor för att få tyst på dem.

Det är något märkligt som händer när solen skiner. Typ som när man äter en apelsin, fast bättre (det är väl vitaminerna som spökar). Är det därför sydborna dansar och sjunger mer än vi här uppe i norr? För att de bara pumpas på vitamin hela dagarna.

Som rubriken antyder är det anmärkningsvärt, skrämmande och underbart få dagar kvar till Dagen S. Den 5 juni tar jag studenten och ja, då är det liksom slut. Eller så börjar det. Eller så är det allt på en gång.
Men mest känns det som det börjar, speciellt med tanke på att det idag är 38 veckor till min London-trip. I ett halvår ska jag utforska, läsa engelska och utforska, alldeles ensam (ja, snälla, hälsa på!).

Förresten, för att fortsätta med klichéartade ämnen, har jag kommit till insikt. Tack vare ett par hårda ensamma veckor med min tänkarverkstad förstår jag nu vilka och vad som betyder mest.

Nu längtar jag till framtiden.